Förutom exponeringen är skärpedjupet i ett foto en av de viktigaste faktorerna för bildkomposition. Skärpedjup är det område där skärpan ökar på bilden. Beroende på motiv önskas ett stort eller litet skärpedjup. Skärpedjupet kan styras specifikt genom samverkan mellan bländare, brännvidd och fotograferingsavstånd.
Skärpedjupet är baserat på det mänskliga ögats upplösningsförmåga. Strängt taget finns det inget skärpedjup; absolut skärpa inträffar bara vid en exakt punkt, fokuspunkten. Från denna punkt minskar skärpan gradvis, men ögat kan bara känna igen oskärpan från en viss punkt. Skärpedjupet ger alltså intrycket av att bilden verkar skarp i ett visst område. En bild med ett grunt skärpedjup blir skarp vid fokuspunkten, och resten av bilden kommer gradvis att ”oskärpa” i oskärpa. Det motsatta är fallet med ett stort skärpedjup: här sträcker sig skärpan över en stor del av bilden, om inte över hela bilden.
I allmänhet anses skärpedjupet vara 1/3 framför fokuspunkten och 2/3 bakom fokuspunkten. Detta fynd är viktigt i praktiken: Genom att ställa in fokuspunkten – med andra ord genom att fokusera – bakom den första tredjedelen av bildytan utnyttjar du skärpedjupet optimalt. Så sätt t.ex. Till exempel, i gruppbilder med flera rader av personer i rad, fokusera inte på första eller sista raden, utan låt autofokusen fokusera på en punkt mellan första och mellersta raden. Beroende på situationen kan detta vara en person eller en del av kroppen, t.ex. B. vara en hand.
Tre faktorer påverkar skärpedjupet: bländare, brännvidd och motivavstånd:
Avståndet bestäms ofta av skottsituationen; ju närmare motivet är kameran, desto grundare skärpedjup. Att ta ett skarpt foto av en blomma bara några centimeter bort kommer att visa sig vara mycket svårare än en byggnad tio meter bort.
Enkelt uttryckt kan man säga att brännvidden, det vill säga objektivets zoominställning, också påverkar skärpedjupet. Ju mer du zoomar in på motivet, desto mer krymper skärpedjupet.
Det viktigaste är dock bländarinställningen. Du kan använda den för att påverka skärpedjupet om din digitalkamera erbjuder alternativet för förval av bländare. Med liten bländare (stort f-tal) är skärpedjupet störst; omvänt, med en stor bländare (litet f-tal) är skärpedjupet litet. På så sätt kan du alltid anpassa bländaren efter situationen: I ett porträtt där ansiktet ska sticka ut från bakgrunden väljer du en stor bländaröppning så att allt utom ansiktet blir suddigt. Med en landskapsbild önskas däremot största möjliga skärpedjup för att skildra både förgrunden och bakgrunden i fokus. För detta väljer du en liten bländare.
Följande diagram visar skärpedjupet som en funktion av den inställda brännvidden och bländaren (vertikal axel) och fotograferingsavståndet (horisontell axel).
